Svenska statens kriminella missfoster som Krister Thelin begår grova brott i Europa - Ordbajsar i Sverige för att dölja sin brottslighet och spela fin

Svenska statens kriminella missfoster begår grova brott i Europa - Ordbajsar i Sverige för att dölja sin brottslighet och spela fin

Wallenbergs kreatur nöjer sig inte med att bedra svenska folket och driva gammal fascism i Sverige. Dessa kriminella horungar sprider sin  brottslighet till bl.a. Balkan. Det kommer en dag då dessa missfoster skall hänga på torgen tills deras anhöriga får tillstånd att begrava dem på soptippen.

"Svenska domares växeltjänstgöring i regeringskansliet får förklaras utomlands"

TEMA - av Krister Thelin, lagman i Skånska hovrätten och bl.a domare i Jugoslavientribunalen och ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter

”Näst rådjur är rådmän de räddaste djur som finns.” Så kunde det låta i början på 80-talet när tjänstemännen på finansdepartementet gav uttryck för sin syn på de svenska domarna. Inte så smickrande, men kanske ligger det något litet däri.
Det går inte med bästa vilja i världen att påstå att den svenska domarkåren är särskilt stridbar. Den utmärks snarare av lågmäld plikttrohet, lojalitet och en smula byråkratgrå färgsättning. Då och då kan det dock blixtra till och mullra en smula.
I början på 2000-talet var individuell lönesättning en sådan anledning. Men stormen bedarrade, rättning skedde i leden och eftersom de båda högsta domstolarna var undantagna (principiellt lite oklart varför) behövde justitieråden inte ta ställning.
En medveten utnämningspolitik och ”chefsmarkering” har också skapat en viss följsamhet hos de yngre och karriärmedvetna (som gillar tanken på individuell lön) i takt med att de äldre, undantagsvis lite färgstarkare, domarna försvinner ut i pensionering.
Den svenska domarkårens rötter sitter djupt i den svenska kungliga stormaktstiden. Och ingen kan illustrera detta bättre än Svea hovrätt, den gamla nu 400-åriga damen på Riddarholmen.
Min erfarenhet som bland annat domare i FN:s Jugoslavientribunal och ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter (MR-kommittén) har gett mig förmånen att kunna betrakta det svenska domstolsväsendet ur en annan än invand inhemsk synvinkel.
Företeelser som JO/JK:s tillsyn av domare, domstolsverkets ställning, anlitande av domare för lagstiftningsuppdrag och avsaknaden av domardräkt tar nog den överväldigande majoriteten svenska jurister som givna och högst naturliga. Och i kraft av den bland många - i och utanför juristskrået - inte helt ovanliga åsikten att Sverige är (eller i vart fall borde vara) norm för andra länder anses nog den svenska kulturen på området också som högstående.
I mitt bidrag till festskriften i anledning av Svea hovrätts 400-årsjubileum låter jag det hemvävda och invanda underkastas den analys som MR-kommittén gör vid granskning av huruvida stater uppfyller rättsstatskraven, det vill säga framför allt om domstolsväsendet i enlighet med den konstitutionella maktdelningsläran står oberoende och fritt från den verkställande (regeringen) och den lagstiftande (riksdagen) makten.
Resultatet är att svenska domstolar och domare vid en internationell jämförelse i vissa hänseenden framstår som en smula avvikande. Den svagt utvecklade maktdelningsprincipen, tillsynssystemet och domarnas svaga egenmakt (det som andra bidrag i Festkriften velat stärka med att en smula yrvaket hänvisa till “Judicial Council” som alternativ; det rör på sig...) är områden som tveklöst kan föranleda kritik ur rättsstatssynvinkel.
För de många hårt arbetande och dugliga svenska domarna (för att inte tala om en fåkunnig allmänhet och riksdag) kan denna slutsats te sig en smula överraskande. Men exponering för utlandstjänstgöring ger syn för sägen. Samtal med kolleger från andra rättskulturer, där exempelvis domstolsverkets, JO:s och JK:s roll skall förklaras, visar ganska snart på de strukturella skillnaderna, liksom de kavajklädda svenska domarnas bekymmerslösa växeltjänstgöring i regeringskansli och domstol.
Men vid en närmare betraktelse kan sägas (om man vill vara hygglig), att de konstitutionella bristerna i det svenska systemet väl kompenseras av andra kvaliteter hos de svenska domarna såsom allmän skicklighet, noggrannhet, omutlighet och hög arbetsmoral. Och svenska domare är uppskattade utomlands. Det har jag kunnat konstatera också som utredare (se betänkandet Svenskt rättsväsende i internationella uppdrag, SOU 2009:76).
Men visst vore det bra om också de konstitutionella och principiella blemmorna kunde avlägs-nas. Lika bra vore, om vi också i svenska domstolar kunde förse domarna med domardräkt och häva det anakronistiska fotoförbudet.
Kanske blir det så när Tant Svea fyller 500 år. Allt som låter sig historiskt förklara är nämligen inte värt att bevara.

Denna tema-artikel är ett bearbetat utdrag från jubileumsboken "Svea Hovrätt 400 år" (Norstedts Juridik).
Dagens Juridik kommer under året att uppmärksamma Svea hovrätts jubileum genom att varje vecka publicera ett utdrag ur jubileumsboken där ett stort antal namnkunniga författare från det svenska rättsväsendet medverkar.
Publiceringen sker i samarbete med författarna, förlaget och Svea hovrätt.

 http://petterssonsblogg.se/2014/06/14/det-forlorade-landet/#more-98079

0 kommentarer :: Svenska statens kriminella missfoster som Krister Thelin begår grova brott i Europa - Ordbajsar i Sverige för att dölja sin brottslighet och spela fin

Skicka en kommentar